Nu har han äntligen kommit till oss, vårat underbara lilla mirakel! Världens finaste och underbaraste lilla mirakel! Helt ofattbart!

Tänkte slänga ihop en liten förlossningsberättelse, som jag tänker komplettera när jag fått min förlossningsjournal.

I alla fall så hade jag mina vanliga förvärkar på midsommaraftonen, vi var hos några vänner och myste och hade det trevligt. Kom några värkar under eftermiddagen och kvällen, inga som jag la direkt märke till. Vi begav oss hemåt och klockan hann bli 3 innan vi somnade. Klockan kvart i fem vaknade jag av att det kändes som om jag hade en bubbla mellan benen, så jag reste mig upp och det rann lite efter benet, och jag antog att det var en flytning bara så iväg på toaletten och kissa sen tillbaka till sängen.

Hann nästan bara lägga mig och slumra till så kände jag den där bubblan igen, så jag reste mig upp och hann inte mer än ta ett steg så sa det bokstavligt talat splash och det var vatten överallt, blev väldigt förvånad och kom på mig själv ståendes och stirra när det rann. Skulle skynda mig in på toaletten och eftersom jag är så klumpig så lyckas jag halka i vattnet och ramlar omkull. Så upp igen, in på toa, satte mig på toastolen och kollade färgen på vattnet. Klart och fint, så då kände jag mig lugn. Ringa min mamma (som skulle skjutsa in oss) och talade om att vattnet gått, vi kommer överrens om att jag ska ringa förlossningen och sedan ringa upp henne igen. Ringer till förlossningen och talar om att vattnet gått och dom tycker att jag ska komma in på kontroll vid 8 på morgonen, eftersom jag inte hade några värkar ännu. 

Ringer och talar om för mamma som säger att hon åker så att hon är och hämtar upp oss vid 6 ca. Väcker sambon som får ögon stora som bollar. Sedan ställer jag mig i köket och börjar diska upp den lilla disk vi hade och vid halv sex börjar jag få värkar. Klarar att andas mig igenom dom, kommer med ca 5 min mellanrum.

Vi packar in oss i bilen och beger oss mot förlossningen. I bilen tilltar värkarna och när vi har ca 6 mil kvar till sjukhuset har jag 2 min emellan och då gör dom verkligen ont! Mamma pratar med förlossningen och dom säger att vi kommer hinna in då värkarna inte håller i sig så länge. 

Vid 8 kommer vi fram och vi visas då in till ett mottagningsrum, men BM hör på mig att dom är så pass kraftiga att det kanske är bäst att gå in i en förlossningssal på en gång för att kolla om jag öppnat mig något, och mycket väl när hon kollar så är jag öppen 4cm och hans huvud låg nedanför spine. Dom beställer EDA åt mig på en gång då jag har så pass ont, narkosen kommer nästan direkt och sätter den på mig, efter ca 40 min så har jag fortfarande kraftiga värkar och BM konstaterar att den inte kommer hjälpa då han ligger för långt ner. Så jag får prova lustgasen istället, och den blir jag jätteillmående utav så den bojkottade jag efter tre andetag i masken. 

Kommer inte ihåg några tider eller så, skriver bara utifrån minnet. Vid nästa undersökning som hon gör direkt efter EDAN är lagd så är jag öppen 5cm och nästa gång 6cm. Min BM säger att det här kommer gå fort. Sedan efter någon timme så börjar min kropp att krysta utav sig själv, så jag ringer på klockan och BM konstaterar att jag är öppen 10cm och får börja krysta. 

Jisses så skönt det var att få krysta! Krystar ca 20-30 min (vet inte riktigt) sen får jag upp världens finaste son på mitt bröst. Vilken känsla! <3

Summa summarum; lagomt snabb förlossning, utan bedövning då den ej tog, en fin välskapt pojke kom ut! <3

Klockan 13.38 kom världens finaste till världen!

3468 gram och 51 cm lång ren kärlek! 

Han tittade ut på BF :) 

Just nu njuter vi för fullt av vardagen här hemma som nyblivna föräldrar till det finaste vi någonsin skådat! Mamma och pappa älskar dig obeskrivligt mycket! 

Uppdaterar när vi landat helt, imorgon blir det i alla fall att åka tillbaka till BB för PKU-test och undersökning. 

Ha tålamod, uppdatering kommer! ;)

Ciiaaao