Idag känner jag mig rätt utvilad, jätte skönt faktiskt!
Har även gjort en intresseanmälan på en lgh vi hittat, så vi får se var det leder någonstans. Vore skönt med något eget nu.

Dante har nyss somnat ute i vagnen och lillfia har även hon somnat, så helt plötsligt blev man sysslolös. Den stora frågan är ju vad man ska hitta på, sortera lite saker kanske? Eller lägga sig och vila? Hmm, den eviga frågan jag alltid ställer mig när barnen sover samtidigt :)

I helgen har min morbror, hans sambo och min kusin varit här (bor uppe i Sundsvall) och hälsat på. Varit jätte roligt och mysigt. Vi har varit ute och lekt massor och bara myst.

Men snart är det julafton hörreni! Jisses vad det här året gått fort, har inte alls hunnit med.

Nä, ta tag i lite saker nu medan barnen sover, uppdaterar kanske ikväll :)

Lovade ett inlägg ikväll när barnen somnat, men jag är såå trött idag.
Får bli ett imorgon istället, inte lätt alla dagar att hinna med allt man ska göra när man är tvåbarnsmamma.
Dom är rätt duktiga på att gå om varandra i sovningen.
Somnar Dante vaknar hon och vice versa :)

Nu blir det sängen innan jag somnar sittandes.

Idag har vi varit ute och lekt. Jag och Dante åkte pulka och hade oss, överlycklig pojk!
Han blev helt tokig när det var dags för hans eftermiddagsvila, men han somnade som en sten så fort jag la han i vagnen.

Nu ska jag vara lite social med mina kusiner.
Uppdaterar sen när barnen somnat :)

Igår tog jag barnen och åkte till deras kusin Irma med familj. Så mysigt det var att ses, Dante och Irma röjde järnet. Dom är ju bara för söta!

Idag tänkte jag försöka komma ut med Dante så vi kan göra snögubbe och ljuslyktor.

Nu kallar hunden våran på mig, behöver ut och rastas.

Kommer mer update under dagen!

Jag tänkte kladda ner min förlossningsberättelse med Nicole nu.
Enjoy!

Jag hade tid den 21 september enligt RUL och enligt sista mens 15 september.
Men vår lilla prinsessa behagade inte att komma ut förrens den 2 oktober, dagen innan jag hade tid för bedömning.

Den 1 oktober hade jag inga som helst känningar och var allmänt less på att vara gravid, gick och la mig vid elva-tolv tiden och somnade som en stock. Vid 2 tiden vaknade jag av några småvärkar, förstod inte till en början att det var dags utan tog allt med en nypa salt.
Vid kvart över tre ringde jag in till förlossningen, då hade jag haft regelbundna värkar ett tag och dom började göra riktigt ont. Var livrädd att jag skulle föda hemma i bilen påväg in då min första förlossning tog ca 8 timmar. Vi har ju ändå ca 12 mil till förlossningen.
Orden klingade i mitt huvud från min bm som jag hade på Dantes förlossning, "nästa förlossning kommer gå fort".

I alla fall så pratade jag med en jättemysig barnmorska i telefon och hon rådde oss att komma in på en gång, dels för att vi hade så långt till förlossning och dels för att jag var omföderska.
Nåväl, packa ordning det sista och så ringde vi Anders och Annica (sambons bror och tjej som skulle köra in oss). Tog ett litet tag innan vi kom iväg.

Bilresan in var rätt okej, lite jobbigt att sitta ner med värkar som kom med 2-3 minuters mellanrum men det var bara glatt bita ihop.

Vid 6 blev jag inskriven och var då öppen 7cm! Snacka om paff vi blev, hade ingen tid för EDA så jag prövade lustgasen (vilken jag nästan spydde utav på Dantes förlossning).
Den här gången var det Guds gåva och jag hade den under hela tiden vi var inne på förlossningen.

Har inte en aning om klockslaget men vid halv nio kanske så satte dom skalp på henne för dom fick sådan dålig kontakt med CTGn och då gick även vattnet.
När vattnet gick började värkarna göra riktigt ont och jag sög i mig lustgas för kung och fosterland. Dom var in och kände hur öppen jag var och ville att jag skulle ställa mig upp med gåbordet så hon sjönk ner den sista lilla biten men vrång som jag alltid är så vägrade jag.
Sen när min bm gått ut puschade Annica mig att ställa mig upp, och jisses vad det var skönt. Efter kvart med gåbordet så kände jag hur hon riktigt roterade och sjönk så hon stod alldeles innanför bara och då fick jag panik, hur fasen skulle jag hinna tillbaka till sängen och hur fasen skulle bm hinna komma in!?
Annica larmade och hjälpte mig i säng och leta även upp min sambo som för tillfället var på vift.
Bm kom in och konstaterade att det var dags att börja krysta. Hon ville ha mig på sidan men jag kände att jag inte fick någon kraft att krysta så jag föreslog att ligga i gynställning. Mylsade om så jag hamnade på rygg och jisses vad jag kunde ta i helt plötsligt.

Det första jag fick höra var jisses vad med hår, slängde ett öga neråt och jajjamän, hår hade hon mer än gott om!
När huvudet var ute fick jag pausa och undersköterskan som var med tyckte det såg så roligt ut för sessan låg och kollade och gapade precis som om hon försökte prata.
Sen var det dags att krysta igen..
Kommer inte ihåg hur många krystvärkar jag fick krysta innan jag fick upp vårt andra barn och vår fina prinsessa på bröstet. Lyckan var total!
Kl 09.50 den 2 oktober, 4 timmar efter inskrivning föddes vår Nicole i framstupa kronbjudning med ena handen vid ansiktet.
3648 gram och 50 cm lång, 11 dagar över tiden.
Jag var nu tvåbarnsmamma till två helt perfekta barn!

Sen var det dags för moderkakan att krystas ut, den ville inte släppa helt så den fastnade halvvägs ut. Jag krystade och försökte och bm tryckte och masserade magen för att den skulle släppa men den satt som sten. Dom beslutar att sätta akupunktur, och tack och lov med hjälp utav akupunktur och massage på magen plus att dom drog lite i navelsträngen så kom den ut. 50 minuter efter förlossningen. Jag hade tur, efter 60 minuter så måste man åka upp till operation och operera ut den.

Summa sumarum; kanon förlossning även denna gång, helt naturligt utan smärtstillande. Bara lustgas! Helt otroligt vad vi kvinnor klarar av och jag skulle kunna göra om det 100 gånger till.
Annica fick klippa navelsträngen och var min klippa genom hela förlossningen. Tack för att du var med och stöttade mig! <3
Vi bestämde oss även för att Anders och Annica ska få bli lillans gudföräldrar, och jag kan inte tänka mig bättre gudföräldrar åt just Nicole!

Vi kände oss klar efter henne, två barn var helt perfekt tyckte vi. Men nu har vi ändrat uppfattning, våran Dante ska få bli storebror igen någon gång i framtiden och lilla Nicole ska få bli storasyster.
Men nu njuter vi utav våra 2 välskapta barn så får vi se vad framtiden utvisar :)

Rätt låååång berättelse, får väl se om det är någon som behagar att läsa.
Lägger upp en bild på våran Nicole också :)

Nu ropar lillan efter mat..

Det var alltför längesen jag var in på min blogg och skrev något.
Mycket har hänt sedan sist jag skrev, vår fina son är numera 1,5 år gammal och storebror till världens finaste lilla prinsessa som fått namnet Nicole.
Hon föddes den 2/10-13, 11 dagar över tiden med sina 3648 gram och 50 cm.
Livet som tvåbarnsmamma är underbart, dock har det sina motgångar då och då när man inte riktigt räcker till när både kräver ens uppmärksamhet men jag skulle inte vilja byta ut det mot något!

Nu måste jag lägga mig så jag orkar med morgondagen..
Jag lovar att jag ska försöka uppdatera lite mera nu. Skriver ett lite längre inlägg imorgon och till och med kanske lägger upp förlossningsberättelsen med henne också.

Stay tuned..

Jisses vad dagarna verkligen flyger förbi. Våran lille prins är hur snäll som helst, han är riktigt nöjd med livet :) 

Igår var vi på återbesök på BB för PKU-test och läkarundersökning. Vår lille prins var hur duktig som helst, inte ett ljud han gav ifrån sig när dom stack han. Han låg så nöjdt och kikade på oss, och under läkarundersökningen då läkaren tittade höfterna och reflexerna m.m så passade han även på att pinka ner läkaren lite :) hihi! 

På måndag kommer BVC på hembesök, spännande att se hur mkt han gått upp då han redan gått upp till födselvikten igår på återbesöket :) 

Nä nu ska jag gå och gosa ner mig i soffan med våran lille prins. Blir lite dåligt med update då dagarna flyger förbi :)

Här är en bild på vårat mirakel;  

Ha de gööött! 

Ciiaao

Nu har han äntligen kommit till oss, vårat underbara lilla mirakel! Världens finaste och underbaraste lilla mirakel! Helt ofattbart!

Tänkte slänga ihop en liten förlossningsberättelse, som jag tänker komplettera när jag fått min förlossningsjournal.

I alla fall så hade jag mina vanliga förvärkar på midsommaraftonen, vi var hos några vänner och myste och hade det trevligt. Kom några värkar under eftermiddagen och kvällen, inga som jag la direkt märke till. Vi begav oss hemåt och klockan hann bli 3 innan vi somnade. Klockan kvart i fem vaknade jag av att det kändes som om jag hade en bubbla mellan benen, så jag reste mig upp och det rann lite efter benet, och jag antog att det var en flytning bara så iväg på toaletten och kissa sen tillbaka till sängen.

Hann nästan bara lägga mig och slumra till så kände jag den där bubblan igen, så jag reste mig upp och hann inte mer än ta ett steg så sa det bokstavligt talat splash och det var vatten överallt, blev väldigt förvånad och kom på mig själv ståendes och stirra när det rann. Skulle skynda mig in på toaletten och eftersom jag är så klumpig så lyckas jag halka i vattnet och ramlar omkull. Så upp igen, in på toa, satte mig på toastolen och kollade färgen på vattnet. Klart och fint, så då kände jag mig lugn. Ringa min mamma (som skulle skjutsa in oss) och talade om att vattnet gått, vi kommer överrens om att jag ska ringa förlossningen och sedan ringa upp henne igen. Ringer till förlossningen och talar om att vattnet gått och dom tycker att jag ska komma in på kontroll vid 8 på morgonen, eftersom jag inte hade några värkar ännu. 

Ringer och talar om för mamma som säger att hon åker så att hon är och hämtar upp oss vid 6 ca. Väcker sambon som får ögon stora som bollar. Sedan ställer jag mig i köket och börjar diska upp den lilla disk vi hade och vid halv sex börjar jag få värkar. Klarar att andas mig igenom dom, kommer med ca 5 min mellanrum.

Vi packar in oss i bilen och beger oss mot förlossningen. I bilen tilltar värkarna och när vi har ca 6 mil kvar till sjukhuset har jag 2 min emellan och då gör dom verkligen ont! Mamma pratar med förlossningen och dom säger att vi kommer hinna in då värkarna inte håller i sig så länge. 

Vid 8 kommer vi fram och vi visas då in till ett mottagningsrum, men BM hör på mig att dom är så pass kraftiga att det kanske är bäst att gå in i en förlossningssal på en gång för att kolla om jag öppnat mig något, och mycket väl när hon kollar så är jag öppen 4cm och hans huvud låg nedanför spine. Dom beställer EDA åt mig på en gång då jag har så pass ont, narkosen kommer nästan direkt och sätter den på mig, efter ca 40 min så har jag fortfarande kraftiga värkar och BM konstaterar att den inte kommer hjälpa då han ligger för långt ner. Så jag får prova lustgasen istället, och den blir jag jätteillmående utav så den bojkottade jag efter tre andetag i masken. 

Kommer inte ihåg några tider eller så, skriver bara utifrån minnet. Vid nästa undersökning som hon gör direkt efter EDAN är lagd så är jag öppen 5cm och nästa gång 6cm. Min BM säger att det här kommer gå fort. Sedan efter någon timme så börjar min kropp att krysta utav sig själv, så jag ringer på klockan och BM konstaterar att jag är öppen 10cm och får börja krysta. 

Jisses så skönt det var att få krysta! Krystar ca 20-30 min (vet inte riktigt) sen får jag upp världens finaste son på mitt bröst. Vilken känsla! <3

Summa summarum; lagomt snabb förlossning, utan bedövning då den ej tog, en fin välskapt pojke kom ut! <3

Klockan 13.38 kom världens finaste till världen!

3468 gram och 51 cm lång ren kärlek! 

Han tittade ut på BF :) 

Just nu njuter vi för fullt av vardagen här hemma som nyblivna föräldrar till det finaste vi någonsin skådat! Mamma och pappa älskar dig obeskrivligt mycket! 

Uppdaterar när vi landat helt, imorgon blir det i alla fall att åka tillbaka till BB för PKU-test och undersökning. 

Ha tålamod, uppdatering kommer! ;)

Ciiaaao